karolajnes

En tagresa pa fjorton timmar ar vad man har varit med om for att aka mellan "hemorten" Pune och Multikulturella Hyderabad. Tagstationen i Pune med inte bara en gammal tant som star och vantar talmodigt utan over tre dussin otaliga manniskor, lagg till avforing pa jarnvagssparen och doften darifran plus den enorma trangseln sa kanske du kan rakna ut till halften hur tagstationen kanns har. Nar taget kom utbrotts det en san panik att man fick akta sig for att inte bli nertrampad. Manniskor som skulle av och pa samtidigt, vilken pars! Vi hade 2 klass biljetter med sovplats och har talar vi ingen lyx. Kupeer utan dorran, trangt som fan och en san skitlukt att man till och med vaknade, om man overhuvudtaget lyckades slumra till dar man halv lag med vaskan krampaktigt i famnen. Folk som tigger i kontrast till intresserade Indier som bjuder pa kakor och vill veta vart man kommer ifran. Indien ar verkligen kontrasternas land. Alla ar vi pa vag mot samma mal, till en del av Indien som Pakistan en gang i tiden ville skulle tillhora de. En stad som lever i harmoni, muslimer och hinduer sida vid sida. Dock har vi hamnat mitt i ett gammalt groll just nar vi befinner oss i denna fantastiska stad. 1992 sa forsorde nagra fundamentalistiska hinduer en Moske och i dagarna kommer domstolsbeslutet om detta. Vi ar darfor "strandsatta" pa organisationen vi besoker har. Hade varit otroligt intressant att fa besoka fler stallen har i Hyderabad men det gar ingen nod pa oss. Henry Martin Institut som vi besoker har en helt fantastisk anlaggning, lite utanfor city. Har finns ett lugn jag aldrig trodde jag skulle hitta i Indien. Grasmattor och frisk luft! Devotion pa morgonen efter frukost kvart i tio, som ar en stund for meditation, bon eller bara en lugn stund, dar vem som helst far dela med sig av nagot de varit med om eller sa vill nagon bara ge oss andra en tanke for dagen. Mitt i vad Indierna sjalva tror kommer bli ett "uppror" i staden finner vi lugn pa denna fridfulla plats vi nu ar. Henry Martin Institut jobbar med forebyggande och overbryggande Peace arbete mellan olika religiosa grupper och det har varit sa inspirerande att fa ta del av genom lektioner deras arbete, men ocksa fatt besoka en del av deras arbete i praktiken.

Forutom praktiken har i Indien sa flyter det privata livet pa bra ocksa. Har fatt bo en natt pa lyxhotell och fatt en permission fran vara kara madrasser dar hemma. Sovit i en vit drom till sang, duschat i varmt vatten for forsta gangen pa fem veckor och tittat ut over Pune genom enorma glasfonster pa femte vaningen. Som i en film varit mitt i en surralistisk drom. Druckit mousserande vin i ett vitt hav av fluffiga kuddar och kant mig som en prinsessa. Men snabbt vaknade jag ur den drommen och hamnade tillbaka i den vardag vi faktiskt lever i har i Indien och som faktiskt ar sa mycket mer spannande och utmanande. Men att slangas mellan de tva varldarna tag otroligt mycket pa krafterna.

Nar den har veckan ar over ar det bara nio veckor kvar och det kanns helt stort att det redan gatt over en och en halv manad. Saknaden efter er dar hemma borjar gora sig lite pamind och det gar inte en dag dar ni inte finns i mina tankar. Men det har aventyret som jag befinner mig pa skulle jag inte byta ut mot allt guld i hela varlden. Kanslan av att utvecklas hela tiden ar otrolig! Att aka till Indien ar det basta jag nagonsin gjort. Jag vill sa mycket mer i livet som jag nu har kommit fram till att jag ser fram emot att fa ta tag i allt det nar jag kommer hem. Just nu gillar jag laget i detta "man tar det for vad det ar" land och ar lycklig in i sjalen for att jag vagade ta steget att ga pa flygplanet pa Arlanda den 20 augusti.