karolajnes

Kvartslivkris och the big 25. Har överlevt dagen utan några svackor av åldersnojja. Tror heldagen i skolan hjälpte till med den samt brorsans fina födelsedagsmiddag och tårta, som smakade gudomligt by the way. Choklad choklad choklad! Allas fina gratulationer och mamma och pappas telefonsamtal i morse gjorde nog susen de med! Så nu sitter jag här mätt och belåten och tänker tillbaka på de 25 år som lilla jag har levt, alla de drömmar som man trodde skulle slå in vid denna milstolpe i livet, som inte gjort det och de som faktiskt gjort det. Jag känner mig priviligerad att ha varit med om så mycket och är ännu ung och kommer att få uppleva så mycket mer. Härlig känsla sprids i kroppen istället för ångest. Ut med åldersnojjan och in med självkänsla och hopp om en härlig framtid!

Lite i smyg vill jag nog också bli en Idol-vinnare, men det säger jag inte så högt. Fast skippar nog håret!

Det slog mig just nu, shit, jag har bott 3,5 månad i Indien! Jag har varit borta frår Sverige i närmre 4 månader och vilka upplevelser jag har fått varit med om det är helt otroligt! Var det detta som alla snackade om skulle ske, att man en dag när man kommit hem helt från ingenstans blir överskjöld av detta? Att det bara dränker en? Det händer iallafall just nu halv ett på natten och det har gått en vecka sen jag kom hem till Arlanda och börjat gråta när jag såg min underbara familj stå och hurra för att jag äntligen hade kommit hem. Och jag var så lycklig att vara hemma, men nu så vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till, vem är jag, vem vill jag vara, vad vill jag göra med mitt liv?? Vad vill jag jobba med? Herregud det är dags att börja bestämma sig för allt det här, om ett halv år tar jag examen från universitetet och det är dags att jag ser mig om efter ett jobb och en lägenhet och allt vad det där vuxenlivet innebär som jag trodde var ganska långt bort fortfarande, men som egentligen står och väntar på mig runt nästa knut. SHIT!

Så vad vill jag göra?? Jag har ingen aning...I dessa lägen är det inte bra att drabbas av panik utan se till att ta några djupa andetag och ränka till tio, innan du ser dig om efter närmaste nödutgång. Mina upplevelser i Indien och mitt gamla liv här hemma går inte riktigt ihop, antingen så går jag tillbaka till den jag var eller så..ja eller så...hur ska jag avsluta den meningen? Vad är slutet på den mening?

Återkommer me svar, om det dyker upp..

Tiden flyger forbi och det finns inte sa mycket tid over for att sitta framfor internet som ni kanske har markt. Har avslutat praktiken och tog ett tarfyllt farval fran lagenheten, vardagen och tjejerna i Indien innan skutan tog mig, Maria och Linn till Thailand. Har haft tva underbara veckor har nu och snart ar aven denna vistelse forbi. Forst blev det tre dagar i Bangkok for lite shopping innan vi tog nattbussen och baten till On Koh Samui. Har har vi varit i tio natter nu och bara njutit, festat och levt livet! Brannan ar pa plats och natterna har spenderats med trevligt sallskap pa olika baren och saklart pa dansgolvet. Det ar en lycklig men trott Karoline som ser framemot att komma hem pa mandag den 20 december. Hoppas bara pa att mamma kommer ihag att packa vintermunderingen, for att ga fran 35 plus till 20 minus ar inget jag ser framemot. Dock ska det bli mysigt att komma hem till ett vinterbeklatt Stockholm for Jul och Nyar med alla er kara.

Vi ses pa mandag!
KRAM

Det borjar narma sig slutet nu, vilket borjar kannas otroligt vemodigt, men samtidigt skont. Bara tre dagar kvar av praktik ute pa faltet. Under dessa tre dagar ska vi traffa prostituerade kvinnor har i Pune och fa berattat for oss hur deras vardag kan se ut och hur de klarar av att overleva i den miljon de faktiskt lever i. Ska bli otroligt spannande, men jag tror nog ocksa att det kommer att bli valdigt tufft. Just nu har vi nagra dagar ledigt for att skriva rapporter och en stor utvardering av hela perioden. Det ar otroligt svart att forsoka beskriva med ord och fa ner de pa papper om allt man har varit med om har i Indien. Det ar nog forst nar man kommer hem som man kan fa ett perspektiv pa allt och kanna hur mycket man faktiskt har utvecklats.

Forra veckan besokte vi ett behandlingshem for beroende har i Pune och det var spannande att se hur man jobbar i Indien med beroende och hur lika anda arbetssatten faktiskt ar. Dagarna var dock mest fyllda med forelasningar och det blev mycket upprepningar fran Missbrukskursen vi har haft under var utbildning, men upprepning sags ju vara bra. :)

Nasta och sista veckan pa perioden har i Indien kommer ga at till seminarium och middagar och mys med ganget som jag nu bott med i snart 3,5 manad. Det ar verkligen en myt att tjejer inte kan samsas och bo tillsammans flera, jag har aldrig umgats med ett harligare tjejgang forut och jag kommer sakna de alla nar vi bor utspridda i Sverige igen. <3

Da var man tillbaka i Pune igen efter mer an en manad pa resande fot. Har hunnit med mycket, varit ute i Tribalomraden och sovit en natt pa bajsgolv, spannande upplevelse. Varit och besokt ett Mental sjukhus i Thane, Mumbai som har 1400 patienter. Sett hur ECT (elchocker) fungerar i Indien, annu en upplevelse. Besokt sevardheter i Mumbai, bland annat Elephant Iland, Cafe Leopold, Gateaway of India och atit frulle pa Tai Mahal hotel. Haft en underbar och avslappnande semester i Kerala, bade besokt Indiens basta strander i Kovalam och Varkala. Solat, badat, atit och druckit gott, traffat massor med trevliga manniskor. Indien fortsatter att ligga pa topp, men nagra fa svackor da och da men sa ar det ibland. Vi tog en husbat trip pa backwaters som var hur haftig som helst, manniskor bor en cm bokstavligen fran kanalen och saljer nyfangad hummer over relingen pa baten. Dagen efter battripen akte vi till ett stalle dar vi red elefant, vilka fantastiska djur! En upplevelse for livet och jag har san stor respekt for dessa maffiga varelser. Lyckades branna sonder mig sjalv sista dagen i solen och da lag jag anda inte mer en kanske en halvtimme i solen, Ett tips kop aldrig indisk solkram! Kanske var den gammal men hur skulle jag kunna veta det, vaknade idag med uppsvallt ansikte och ogonlock, inte en san vacker syn. Neon rod i fejjan! Men summan av kardemumman sa har jag haft en harlig semester, med lite av allt sa det kanns helt OK att borja med praktiken igen pa mandag. Bara 9 dagar kvar med praktisk praktik, men i det hela ar det 3 veckor kvar. Jag sager det igen vart har tiden tagit vagen? Sitter nu och forsoker boka om biljetten hem da jag, Maria och Linn ska ta oss en avstickare till Thailand i 2 veckor, det ska ocksa bli super skont och nagot att se framemot plus att snart fa traffa er dar hemma igen. Dessa 3 veckor kommer forsvinna alldeles for fort. Men pa ett sett ar det ocksa skont, jag ar redo for att aka hem till Sverige nu. : ) Har haft en helt underbar upplevelse, bade utmanande och givande pa alla satt. Denna resa kan bara beskrivas genom ett ord Incredible!



Jag och Linn fick rida pa denna fina elefant som var 20 ar gammal.





Underbara Kovalam



Frukost till denna utsikt ar inte fyskam!



Backwaters.





Jag i Varkala.

Sitter och hanger i hotellobbyn i vantan pa taxi till flygplatsen i Mumbai. Imorn bar det av till Kerala for valbehovlig semester i tva veckor, ska bli sa skont. Sen aker jag tillbaka for tre veckors praktik i Pune sen ar det slut mina vanner, pa mina 15 veckor i Indien. Vart tog all tid vagen?? Borjar kanna att jag borjar bli ganska redo att komma hem nu anda, saknar er alla dar hemma och aven om det ar underbart att resa sa ar det sant att "Borta bra, men hemma Bast."



Gate away of India och Hotel Taj Mahal i bakgrunden, pa vag med bat ut till Elephant Iland i Mumbai.



Vantar i gryningen pa en buss som ska hamta upp mig efter overnattning hos en stamfamilj ute i ingenstans.

Dags for en uppdatering igen mina vanner! Befinner mig i Bombay/Mumbai nu och turistar runt lite for ovanlighetens skull. Igar at vi en lyxig frukost pa Taj Mahal hotel och det var vart varenda krona, 1000 rupees eller 155 svenska kronor. Kanda mig dock lite bortkommen i mina avklippta jeans och linne nar resten av frukostmanniskorna hade kostym och var de flesta uppkladda till tanderna. Lite pretty women feeling utan betalning for en natt, ja ni vet vad. Taj Mahal hotel ligger mitt emot turistattraktionen Gateway of India sa det monumentet fick vi med oss ocksa. Darifran tog vi en 1 timmes batfard i enorma vagor till Elephant Iland som har stora grottor med stora stenstatyer av indiska gudar. Ett maste nar man ar i Mumbai. Hela on ar en gron oas och har lever 1600 personer som livnar sig pa fiske och turister som kommer till On for att se de flera ar gamla statyerna. Sag massa av apor och vandrade upp till toppen av On och fick trots dimman en fin utsikt over Mumbais kustlinje.

Idag har vi atit frukost pa det kanda haket for vasterlanningar, Leopold, som namns mycket i den just nu populara boken Shantaram. Tjockare bok far man leta efter, men haller pa att forsoka ta mig igenom den nu nar jag ar har eftersom forfattaren beskriver sa mycket av Indien som man kanner igen. Kan rekommendera den starkt, men den tar lite tid att lasa dock.

I forrgar besokte vi en marknad, vart jag inforskaffade mig ett super fint overkast till sangen. Sa nojd! Kunde pruta ner priset ocksa vilket gjorde att det inte kostade nagot alls. Borjar fa till det dar med att pruta. Idag har jag dock gjort bort mig pa en annan marknad. Har gott och kopt mig ett par alldeles for stora converse skor. : ( Bitter som bara den, men lyckades pruta ner de ocksa sa priset blev mer en overkomligt sa det kanns ju skont, men vad ska jag gora med ett par for stora laga, morkblaa converse? Nagon intresserad? Storlek, man: 7,5 kvinna: 9,5.

Om vi ska backa bandet lite sa har jag ocksa besokt en organisation som heter GramMangal. En fascinerande tagresa nagra timmar fran Mumbai ligger ett omrade dar flera hundra ar gamla stammar bor och vi fick besoka tre av de. Organisationen ser till att barnen och ungdomarna i stammarna far en tillfredstallande utbildning och under dessa dagar fick vi besoka och bo hemma hos en familj en natt. Otroligt haftig upplevelse! Sa glad att jag vagade och det blev verkligen en upplevelse for livet. Fick bo hos den har familjen pa 8 personer, mamma, pappa och sex barn, sova pa deras kobajs-stampade jordgolv och dela nattens morker med tre oxar och en hona och dennes 10 kycklingar. Helt fantastiskt! Det blev en riktig kontrast krock nar vi dagen efter checkade in pa ett hotell som heter Tip Tip plaza som hade varmvatten i duschen, dubbelsang och TV (hade inte sett pa TV pa 2 manader, vilken lyx det blev att fa zappa lite igen ; ). ) Jag och Maria delade rum forsta natten och bestallde roomservice och slappade framfor TVn hela kvallen. Underbart!

Nu ar det dags for middag har i Mumbai och det ar bara en vecka kvar till semestern i Kerela. Pa aterseende mina vanner. KRAM

Har i Indien vet man inte hur man ska ma forran man vaknar och andas in den nya dagen. Idag har varit en helt underbar dag, inspirerande, skrammande, uppvaknande, energisk, trottsam och allt pa samma gang. Vi har idag fatt ta del av Reiki, laran om healing. Later valdigt mycket jumbo jambo, men det var helt otroligt! Man gick fran att vara helt slut till att ha all energi i varlden. Sjukt spannande dag har det varit, fatt en uppenbarelse pa kopet och kanner mig sa nojd med livet och sa levande! Forstar ni vilka humorsvangningar jag gar igenom har borta eller? Visst ar livet spannande! Jag vill aldrig mer vara den jag var hemma i lilla Sverige, jag vill resa och upptacka allt som vantar pa mig dar ute. Hur kan jag kombinera det jag har dar hemma hos er med denna nya kansla av lycka och viljan att se varlden genom mina nya glasogon? Det kommer nog bli en avslutande resa till Thailand iallafall nar praktiken ar over sa vi ses till jul vanner! :)

For att beratta lite mer om hur min dag har varit sa borjade den med att skolbussen hamtade oss klockan halv tio. Tio borjade vi med Reiki pa the orchid school, en skola som varan handledare Lakshmi var med och startade. Vi hade med oss lakan och tacke och fick lagga oss pa golvet och fokusera pa varan andning. Tack mamma for att du lart mig hur man andas, hade lite forsprang tack vare det och kunde ligga och slappna av och slumra till utan att koncentrera mig allt for mycket pa att lara mig andas pa ratt satt. :) Vi delades upp tva och tva och fick i par ga in i ett annat rum for att rensa var aura, later flummigt, men hang med iallafall ; ). Dar inne fick vi sitta pa varsin stol och andas djupa andetag och blunda. De tva som holl i lektionen tog med oss pa en rensande och helande resa pa cirka 12 minuter. Det var sa himla coolt! Man kande verkligen hur tankarna helt plotsligt forsvann (det ar da healingen borjar) och hur man kande i hela kroppen att nagot hande med en. Man kande varme, pirrande kansla i armar och ben och nar allt var over var man sa trott sa trott. Da fick vi ga tillbaka till sitt lakan och tacke och ligga ner en stund med handerna over hjartat och magen och det var har jag fick min "uppenbarelse" eller insikt. Jag borjade tanka igen pa det som bekymmrade mig valdigt mycket har borta och aven i vardagen hemma och fran igenstans sa jag till mig sjalv att slappa det, det kommer losa sig och nu har all den negativa energin forsvunnit. poff! Borta med vinden och jag kommer aldrig slappa in den igen. Ja ni vilken dag det har varit!

Sen gick vi och sag filmen Eat, pray and love. Sa mysig och den satte verkligen punkt for mig dag. Jag kanner mig sa fylld av energi, gladje och viljan att gora gott med mitt liv. Och imorn har vi annu en dag av Reiki, ska ga hem och sova nu och fylla batterierna annu mer. Jag hoppas att ni alla dar hemma mar bra och att ni tar vara pa er sjalva och de omkring er. Namaste! <3



Tva blotdjur overraskade av monsunen.



Fran ett besok vi gjorde pa en skola for barn till fattiga byggarbetare.



Under Ganesh (firande av en elefantgud) besokte vi Pune festival som arrangeras arligen i Pune. Prisutdelning, dans och musik.



Fran varat besok till Buddha statyn i Hyderabad.

Idag ar det en dag med lite hemlangtan! Haft en riktigt intressant dag med ART therapy och fatt mala en massa. Fatt ta kontakt med lite inre kanslor och darfor ar man jatte trott och saknaden av er dar hemma ar super stor just nu. Idag ar det ocksa exakt tva manader kvar tills jag stor pa Arlanda igen, vilket ocksa satter igang en masas kanslor hos en inombords. Tiden har gatt sa otroligt fort och jag vill inte att tiden har snart ska vara forbi. Jag ar radd for att jag ska stanna upp i min utveckling personligen om jag kommer hem. Jag vill se mer av varlden och lara mig nya saker varje dag som har, men samtidigt vill jag komma hem och traffa alla er igen och beratta hur jag har haft det och dela med mig av min underbara upplevelse som jag har haft har. Det far bli ett kort inlagg idag och bjuder darfor pa en bild eller tva. Ta hand om er! KRAM!



Hyderabad





Skor!

En tagresa pa fjorton timmar ar vad man har varit med om for att aka mellan "hemorten" Pune och Multikulturella Hyderabad. Tagstationen i Pune med inte bara en gammal tant som star och vantar talmodigt utan over tre dussin otaliga manniskor, lagg till avforing pa jarnvagssparen och doften darifran plus den enorma trangseln sa kanske du kan rakna ut till halften hur tagstationen kanns har. Nar taget kom utbrotts det en san panik att man fick akta sig for att inte bli nertrampad. Manniskor som skulle av och pa samtidigt, vilken pars! Vi hade 2 klass biljetter med sovplats och har talar vi ingen lyx. Kupeer utan dorran, trangt som fan och en san skitlukt att man till och med vaknade, om man overhuvudtaget lyckades slumra till dar man halv lag med vaskan krampaktigt i famnen. Folk som tigger i kontrast till intresserade Indier som bjuder pa kakor och vill veta vart man kommer ifran. Indien ar verkligen kontrasternas land. Alla ar vi pa vag mot samma mal, till en del av Indien som Pakistan en gang i tiden ville skulle tillhora de. En stad som lever i harmoni, muslimer och hinduer sida vid sida. Dock har vi hamnat mitt i ett gammalt groll just nar vi befinner oss i denna fantastiska stad. 1992 sa forsorde nagra fundamentalistiska hinduer en Moske och i dagarna kommer domstolsbeslutet om detta. Vi ar darfor "strandsatta" pa organisationen vi besoker har. Hade varit otroligt intressant att fa besoka fler stallen har i Hyderabad men det gar ingen nod pa oss. Henry Martin Institut som vi besoker har en helt fantastisk anlaggning, lite utanfor city. Har finns ett lugn jag aldrig trodde jag skulle hitta i Indien. Grasmattor och frisk luft! Devotion pa morgonen efter frukost kvart i tio, som ar en stund for meditation, bon eller bara en lugn stund, dar vem som helst far dela med sig av nagot de varit med om eller sa vill nagon bara ge oss andra en tanke for dagen. Mitt i vad Indierna sjalva tror kommer bli ett "uppror" i staden finner vi lugn pa denna fridfulla plats vi nu ar. Henry Martin Institut jobbar med forebyggande och overbryggande Peace arbete mellan olika religiosa grupper och det har varit sa inspirerande att fa ta del av genom lektioner deras arbete, men ocksa fatt besoka en del av deras arbete i praktiken.

Forutom praktiken har i Indien sa flyter det privata livet pa bra ocksa. Har fatt bo en natt pa lyxhotell och fatt en permission fran vara kara madrasser dar hemma. Sovit i en vit drom till sang, duschat i varmt vatten for forsta gangen pa fem veckor och tittat ut over Pune genom enorma glasfonster pa femte vaningen. Som i en film varit mitt i en surralistisk drom. Druckit mousserande vin i ett vitt hav av fluffiga kuddar och kant mig som en prinsessa. Men snabbt vaknade jag ur den drommen och hamnade tillbaka i den vardag vi faktiskt lever i har i Indien och som faktiskt ar sa mycket mer spannande och utmanande. Men att slangas mellan de tva varldarna tag otroligt mycket pa krafterna.

Nar den har veckan ar over ar det bara nio veckor kvar och det kanns helt stort att det redan gatt over en och en halv manad. Saknaden efter er dar hemma borjar gora sig lite pamind och det gar inte en dag dar ni inte finns i mina tankar. Men det har aventyret som jag befinner mig pa skulle jag inte byta ut mot allt guld i hela varlden. Kanslan av att utvecklas hela tiden ar otrolig! Att aka till Indien ar det basta jag nagonsin gjort. Jag vill sa mycket mer i livet som jag nu har kommit fram till att jag ser fram emot att fa ta tag i allt det nar jag kommer hem. Just nu gillar jag laget i detta "man tar det for vad det ar" land och ar lycklig in i sjalen for att jag vagade ta steget att ga pa flygplanet pa Arlanda den 20 augusti.

Nu har ännu en hektisk vecka passerat och igår var det avslutning med indiska studenter på deras universitet. Det blev ett kulturellt utbyte där vi svenskar sjöng ett medley inspirerat av de svenska årstiderna, vår, sommar, höst och vinter. Avslutade med en Abba låt så klart, men det verkade inte som någon av indierna hade hört talas om de, för de var väldigt svårflörtade under försöken att få de att klappa med. Det har som sagt varit en hektisk och mycket lång vecka, med långa dagar och mycket intryck. Har inte orkat ta mig ner till Internet cafet utan det får bli en summering av veckan som varit här nu istället.

I måndags var vi på Bharatiya Vidya Peeth University och välkomnades genom en “välkomst ceremoni” De skvätte vatten, satte en färgprick i pannan och hällde ris i håret på oss. Sen blev det solo sång från en av studenterna. En föreläsning om hur de indiska familjerna ser ut och hur de ser ut i förhållande till de svenska. Sedan delades vi in i mindre grupper och fick följa med en student hem, på “hembesök”. Vi fick åka två bussar och resan tog 45 minuter och kostade 4 kr ca. Att åka buss i Indien är en upplevelse, man får hoppa på i farten och ordet skumpigt har fått en helt ny innebörd. Tjejen vi fick följa med hem bodde med sin mamma, pappa, bror, farmor och faster i ett hus bestående av hall “vardagsrum”, två sovrum där det ena var sovrum/förråd och kök. Otroligt söt familj och om man ska beskriva indier med ett ord så är det definitivt gästvänliga. Vi blev bjudna på lita mat och chai och satt länge och pratade om olikheterna och likheterna mellan Indien och Sverige. Det bästa var nog när en av tjejerna kommenterade min längd, hon fråga hur lång jag var och sedan sa hon att hon tyckte att den passade min personlighet, haha. Indier är för underbara! En annan kommentar som jag själv inte hörde men som en av mina kompisar har berättat för mig, var när vi var och shoppade och ett gäng indier stod och pekade på mig och skrattade och sa 5 feet tall, haha. Okej jag är mycket längre än alla här, men det känns inte så jobbigt som jag trodde att det skulle göra vilket är skönt, men tjejerna i min lägenhet tycker att det är bra att jag är lång för jag syns ju i alla fall i havet av människor.



Tisdagen blev en lång dag också med ett 12 timmars pass. Bussfärd som man aldrig trodde att man skulle överleva och en busschaufför som var mycket för att lägga sig på tutan. (Jätte irriterande, ville drämma till honom med mitt paraply) Vi åkte ut i bushen till en by som är självförsörjande. Ledaren i byn växte upp där och har varit den enda överlevande i sin pluton under kriget och fick sedan ett uppvaknande vilket i sin tur ledde till att han ville förändra den situation som var i byn. Från att ha varit en fattig by genomsyrad av alkoholism till att bli ett ledande exempel för andra byar i hela Indien. Han har rest över hela världen, tom. varit i Sverige på konferens. Intervjuats av BBC och CNN, vunnit massor av priser. Idag lever han som byns ledare 75 år gammal, äger inget utan sover i byns tempel och äter hos familjerna där. En spännande dag, men alldeles för lång för att orka vara nyfiken och pigg hela besöket.

Onsdagen spenderade jag och tre andra swindiander på ett HIV/Aids hem för hemlösa barn. De bor uppe i bergen långt bort från avgaser och tutande bilar för att få en skyddad uppväxt borta från människors dömande och plus att den friska luften hjälper de att må bra och slippa bli sjuka. Ett starkt upplevelse som jag är glad att jag fick uppleva. Såklart tuff, men en fantastisk dag blev det, men massa lek och mycket glädje.



I fredags var jag på besök på en NGO organisation som heter SOFOSH som är knytet till ett av Punes större sjukhus. Där hjälper man fattiga och utsatta att få hjälp med ekonomisktstöd till mediciner och betalning av sjukhusvistelser. Det har också hand om adoptioner, fosterhemsplaceringar. Fångar upp patienter som behöver hjälp och skickar de till rätt organisationer. Vi fick en rundtur på sjukhuset som såg ut som en institution från andra världskriget. Väldigt organiserat men inte direkt rent, sett ur västerländska ögon. Många sjuka barn och vuxna som satt överallt och avdelningen för brännskadade var det värsta jag har sett. Detta besök var nog tuffare än HIV barnhemmet, där fanns det ändå glädje, men här fanns det bara sorg och sjukdom. I Indien tar man nämligen livet av sig genom att hälla lacknafta över sig och sen tända på. Ett hemskt öde, för man hamnar de flesta gånger i en sån chock att man i brinnande tillstånd uppsöker hjälp och därför dör man inte utan de flesta hamnar just på avdelningen för brännskadade och får i läkande tillstånd gå igenom enorm smärta. Otroligt stark och hemsk upplevelse. Direkt därefter fick vi besöka barnhemmet där barn bor innan de blir bort adopterade. Så många söta små ensamma barn som lämnats bort av sina mammor. Jag vill ta med mig alla hem! Det var tufft att se de ligga där helt hjälplösa och med en sån tomhet i ögonen. Vi träffade dock på ett äldre par som adopterat två flickor från Indien, varav en av flickorna själv nu skulle adoptera en dotter. Hon var ensamstående kvinna som nu skulle adoptera ett barn till Sverige och detta är ovanligt här i Indien så hon och hennes historia hade hamnat i Pune Times. Jätte mycket att träffa dessa nybakta morföräldrar som kom från Skåne. Man fick verkligen hemlängtan efter allt denna dag.



Sänder med en avslutnings bild från vårat försök till utgång. :)
Ta hand om er vänner!
KRAM

En vecka har gott och det känns som vi varit här i en månad på både gott och ont. Stämningen är på topp just nu och vi är alla otroligt förväntansfulla inför de kommande veckorna. Imorn börjar allvaret. Då ska vi möta upp några studenter som också pluggar socialt arbete och vi ska tillsammans lyssna på en föreläsning och sen delas vi upp två och två för ett besök hemma hos varsin indisk student för umgänge och middag. Har som väntat blivit lite dålig som de flesta turister blir och därför tagit det lugnt idag. Igår försökte några tjejer och jag oss på en utekväll, vi kom inte så långt dock, ner till slutet av gatan och efter att ha försökt förklara vart vi ville åka till två ricksaws och en privat personbil som stannade och frågade om vi ville ha hjälp vände vi på flipp floppen och gick hem igen. Glada och nöjda ändå. =) Nu sitter vi alla och väntar på pizza som vi ska få hemkörd, inom 50 min ska den komma, men med lite svårigheter att förklara vart vi bor och indiernas "isch time" så blir det nog middag vid midnatt, men som våran handledare försöker lära oss; "Let lose, everything will happen. just let lose" Så är det bara att gilla läget.

En super tråkig nyhet är att min kamera strejkar! Den vill inte öppna sig och ta fina bilder av Indien! Surt som bara den. Har inte tappat den ens en gång utan tror det beror på den enorma luftfuktigheten som är här. Men ska gå ner till canon på hörnet här och fråga om hjälp nån dag vi har tid och förhoppningvis så löser det sig, annars köper jag en ny. Den som var så ny och fin, blä!

Glad tjej på väg i natten i Indien         Längst in bor jag, har satt upp fina bilder på min familj <3



Hy Fashion! Massor med vackra kläder och massor av människor.



På väg nånstans i Pune, säkert till nån shopping gata. =)