karolajnes

När man känner sig som den mest ensammaste personen i hela världen, börjar man tänka.. Har inte så mycket annat att sysselsätta sig med helt enkelt. Idag hade vi ett seminarie i skolan om ett ämne som jag tyckte var ganska interessant, men som fick mig att tänka vidare. Huruvida vi som människor är styrda i våra val, men också i våra känslor. Vi skulle läsa en engelsk artikel om fenomenet Macdonalization, som i korta drag handlar om effektivisering, kvantifiering osv. Men som förde mina tankar vidare och en fundering över om det är så att det är vi, som konsumenter som gör det möjligt för tex Macdonalds att tjäna så bra som de gör, eftersom vi begär att det ska gå fort och att det ska smaka likadant i alla länder. Vi är så osäkra i våra val att när vi ser en macdonalds i Japan så andas vi ut i vetskapen om att vi är säkra på att smaken kommer va den samma där och att vi slipper stressen av inte veta vart vi ska äta. Eller styr de oss? Genom att spela på vårat beroende? Kanske, dock var det inte bara detta som endast ockuperade mina tankar..

Utan började fundera på om det är samma sak med känslor? Ibland kan jag tycka att det är så, kanske inte att macdonalds just styr de, men att det inte alltid är jag som har kontroll över de. Ta till exempel ilska, du blir lätt påverkad av hur andra mår i din omgivning, är du i ett tillstånd där du kanske är mer mottaglig så är du också väldigt lättpåverkad och kan ta över de känslor som en ilsken person projecerar över på dig. Kanske har det gnagt en känsla av ilska inom dig utan att du vetat om det och detta blir en utlösande faktor. Då har du ju inte valt att bli arg/ilsken utan du blir påverkad till att bli det.

Måste komma in på ämnet kärlek också, bara för att jag ändå sitter här ensam och tankarna flyger fritt. För det har med ämnet att göra. Känslor. För visst är det så att man styrs där också, om någon gillar en så är det inte konstigt att man då blir färgad av dennes känslor och man börjar besvara de. Kanske inte om du verkligen inte gillar personen, men om du får ett ok från hjärnan så kör hjärtat på liksom. Är detta bra eller dåligt? Jag kan ibland va rädd för att jag bara besvarar för att jag är rädd för tanken om mig själv ensam i en lägenhet med en massa katter. Men om man i slutändan blir lycklig vad spelar det för roll.. Men själva tanken om att bli styrd är ganska skrämmande på många sätt, att inte riktigt veta om det man väljer görs av en själv eller om det är någon annan som väljer åt en. Man vill ju helst tro att man styr sitt eget liv eller hur.

Bara en tanke jag fick här i min lilla ensamhet, dock ska jag inte klanka ner på ensamheten helt för det är nyttigt att kunna umgås med sig själv!

Dags att sova så jag inte missar föreläsningen imorn, finns en som blir lite besviken då!  =)

puss hej!