karolajnes

Det slog mig just nu, shit, jag har bott 3,5 månad i Indien! Jag har varit borta frår Sverige i närmre 4 månader och vilka upplevelser jag har fått varit med om det är helt otroligt! Var det detta som alla snackade om skulle ske, att man en dag när man kommit hem helt från ingenstans blir överskjöld av detta? Att det bara dränker en? Det händer iallafall just nu halv ett på natten och det har gått en vecka sen jag kom hem till Arlanda och börjat gråta när jag såg min underbara familj stå och hurra för att jag äntligen hade kommit hem. Och jag var så lycklig att vara hemma, men nu så vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till, vem är jag, vem vill jag vara, vad vill jag göra med mitt liv?? Vad vill jag jobba med? Herregud det är dags att börja bestämma sig för allt det här, om ett halv år tar jag examen från universitetet och det är dags att jag ser mig om efter ett jobb och en lägenhet och allt vad det där vuxenlivet innebär som jag trodde var ganska långt bort fortfarande, men som egentligen står och väntar på mig runt nästa knut. SHIT!

Så vad vill jag göra?? Jag har ingen aning...I dessa lägen är det inte bra att drabbas av panik utan se till att ta några djupa andetag och ränka till tio, innan du ser dig om efter närmaste nödutgång. Mina upplevelser i Indien och mitt gamla liv här hemma går inte riktigt ihop, antingen så går jag tillbaka till den jag var eller så..ja eller så...hur ska jag avsluta den meningen? Vad är slutet på den mening?

Återkommer me svar, om det dyker upp..

Tiden flyger forbi och det finns inte sa mycket tid over for att sitta framfor internet som ni kanske har markt. Har avslutat praktiken och tog ett tarfyllt farval fran lagenheten, vardagen och tjejerna i Indien innan skutan tog mig, Maria och Linn till Thailand. Har haft tva underbara veckor har nu och snart ar aven denna vistelse forbi. Forst blev det tre dagar i Bangkok for lite shopping innan vi tog nattbussen och baten till On Koh Samui. Har har vi varit i tio natter nu och bara njutit, festat och levt livet! Brannan ar pa plats och natterna har spenderats med trevligt sallskap pa olika baren och saklart pa dansgolvet. Det ar en lycklig men trott Karoline som ser framemot att komma hem pa mandag den 20 december. Hoppas bara pa att mamma kommer ihag att packa vintermunderingen, for att ga fran 35 plus till 20 minus ar inget jag ser framemot. Dock ska det bli mysigt att komma hem till ett vinterbeklatt Stockholm for Jul och Nyar med alla er kara.

Vi ses pa mandag!
KRAM